namid

We don´t smoke that shit. We just sell it.
We reserve the right to smoke for the young, the black, the poor, and the stupid.
- R.J. Reynolds, a man from the tobacco industry 1992

Du unga tonåring, i din hand vilar cigaretten,
och som en löpare skickar du vidare statyetten
till den nästa naiva konsumenten i ungdomens år,
som sträcker ut en hand och cancerpinnen får.
Ni har skapat er gemenskap kring samtidens definition
av att man på självdestruktivitet kan tjäna en miljon.
För ni tror ni uttrycker frihet och tonårsrevolt,
men jag tror den kostymprydde mannen skulle vara stolt
för samhället tjänar pengar på er förvånansvärda idioti
när er såkallade frihetslängtan förvandlas till industri.
Ni får göra vad ni vill med er kropp, det är upp till er
men under er revolutionslängtan tjänar överheten bara mer.

Det finns även någon som förlorar på det ni gör,
för det är under tobaksplantorna många drömmar dör.
Tobaksarbetarna jobbar nämligen på provision,
där arbete för lön snarare är en illusion,
för när man tjänar pengar på var tobaksgröda
gäller det att plocka så många man hinner
oavsett vilka drömmar man tvingas att döda
så då är det barnens utbildning som försvinner
för då måste även barnen se till att hjälpa till
i slutändan är ju att hålla familjen vid liv, det enda de vill.

Mitt förakt går knappt att uttrycka i ord,
för en industri skapad på beroende och mord
som genererar samhällsklyftor mellan hela länder
och detta skådespel vilar i tobakshandlarens händer
men denna pjäs kan ändå avslutas av oss alla,
om vi bara fimpar cigaretten och låter den falla.