Tre enkla dikter, i korta drag, som bildar ett komplicerat jag
1. Att söka asyl i underlandet
Jag får halsbränna av tetrasyl
och funderar på att söka asyl
i röda drottningens underland
när jag står vid avgrundens rand
och min avgrund är en kaninhåla
när jag verkligheten inte kan tåla
väljer jag att följa en vit kanin
och låta mig falla ner i fantasin
svaret är att man faktiskt kan gå förlorad i sin egen hjärna
frågan är vad som är det värsta (eller bästa) som kan hända
2. Samtidspoesi om samtidsidioti
Jag lever i en värld
där äpple är ett varumärke istället för en frukt
där lyckan inte är annat än en säljbar produkt
där jag ses som konsument istället för person
där de varor jag köper är min individs definition
där vi blivit till det ekonomiska systemets trälar
där jorden nu befolkas av plastikopererade själar
3. Världen ur ett cirkulärt perspektiv
Tillsammans står vi en ring med varsitt vapen riktat mot personen framför oss
i ett krig ingen kan vinna
och jag drömmer varenda minut om att förmågan att äntligen bryta mig loss
ur ringen och försvinna
men om vi alla vågar stanna kvar i ringen kan kanske freden ännu vinna
Och freden vinner inga krig, den vinner inga gräl
den vinner en enkel insikt i alla människors själ
om att vi inte är varandras fiender utan istället fränder
för tillsammans kan vi stå i en ring där vi istället för att hålla varsitt vapen,
håller varandras händer
Kommentarer
Trackback
