Kollektivt självmord
Jag skriver av flera anledningar - både för att hindra, hylla och hitta galenskapen.
Här är ett av de mer samhällskritiska och poesiliknande resultaten.
Jag kallar det
Kollektivt självmord.
Elektriska stolar står uppställda på ändlösa rader
de kallas samhällen och är en del av falskhetens parader
så ta din plats i stolarnas säte och gå med i våra charader.
Låt oss gestalta välstånd och lycka med säte av sammet
och bry dig inte om fattigdomens offer som krälar i dammet
se inte på de människor som putsar din bekväma tron
utnyttja och lek överhet, det är samhällets rim och fason.
Känn säkerheten dunka i hjärtat, och forsa i din själ
vi skapar trygghet med kedjor, bojor, vapen och befäl
räds inte kedjor kring din arm, eller befälets barska röst
och längta inte efter frihet, egen vilja ger dig ingen tröst
NEJ, bara lyssna på och lyd politikernas vackra ord,
blunda för miljöförstöring, tortyr, krig och folkmord.
För vi kan pryda våra stolar med allt krims och krams vi vill,
låt alla tingen flöda och smittas av materialismens bacill,
men för att kunna köpa lyckan behöver du vår heliga valuta,
så håll dig inom papperslapparnas och siffrornas enkla ruta,
lyd siffrornas lagar och låt nummer styra ditt inrutade liv,
då får du utan tvekan bli en del av vårt underbara kollektiv.
Var inte rädd för hur de sprakar i ledningarna stolen har,
det är bara elektricitet som ska ta den lilla livslust du har kvar,
elektriciteten är inget farligt den kommer ju från kärnkraftsindustri
så ingen panik, det är bara ett kollektivt självmord du befinner dig i.
Men innan döden befriar oss från kedjorna vi gjort,
måste vi se till att dessa stolar ej glöms bort,
så sänd dem vidare med en stark rekommendation,
för de ska användas även av nästa generation.
Eller?
